Vi ses om några veckor kära läsare!
Jaa, då var det blogg paus för 42742755 gången, hehe!
Jag mår bättre nu så ni vet, vill bara jobba klart dessa veckor sen åka iväg till Vietnam. Tror att bloggpausen upphör lagom till den dagen jag flyger. Eller så blir det efter Vietnam, vi får se.
Hoppas ni har det fint tills vi ses igen! Jag väljer att inte låsa bloggen, ifall ni skulle sakna mig, hehe, så kan ni alltid kika in här och kolla arkivet eller något, eller bara lämna en kommentar när ni känner för det, eller en fråga, eller inget alls. ^^
Sköt om er alla,, puss o kram på er!! ♥
Kära läsare...
Jag vet att den sorgen, den tuffa situationen, den problem fulla liv som jag har, är inte bara jag som har det. Jag vet också att det finns fler därute som har det tuffare än jag har, och de kämpar och kämpar. Så jag ska egentligen inte klaga, eller deppa, eller vara så livlös så som jag är nu. Men tydligen är vissa starkare och andra är svagare. Jag tillhör så klart gruppen, svaga.
På torsdag är det exakt en vecka sen mormor gick bort, och detta har ätit upp mig långsamt inifrån, det är inte bara mig, hela min familj.
När farfar gick bort var jag inte ens född, så det var inget jag kunde göra för mina föräldrar. När morfar gick bort, grät jag också, men jag hade aldrig träffat honom på så sätt, han såg mig när jag var bebis men mer än så har det inte hunnit blivit något mer. Men jag grät ändå, jag minns att jag grät för att min morfar, ja, för att min morfar har gått bort och det är alltså mammas pappa som gått bort. Den sorgen gick över snabbt på något sätt, kanske inte för min mamma, men för mig gjorde det. För jag kände inte honom så väl då. Minns också att mamma väckte oss tidigt på morgonen det året och sa att " ong ngoai mat roi may con oi", och vi alla bara (eller mest jag, för jag minns inte exakt hur de andra reagerade) jag bara snyftade till, men sen somnade vi om på något sätt. Men sen när jag kom till skolan, då satt jag och målade, sen plötsligt kom tårarna, och då kom fröken och frågade varför jag grät. Jag kunde nästan inte prata, bara grät och grät och sa morfar lämnat oss.
Jag antar att den sorgen gick förbi utan vi ens tänker på det för att vi barnen faktiskt inte haft någon relation till morfar, det är bara mamma som kämpade mest då. Men nu, denna gången, är allt så annorlunda, vi barnen blivit stora och ja, man känner av mammas sorg dubbelt så mycket. Man försöker vara stark för att finnas där för henne. Som min lillasyster säger, om vi alla bryter ihop vem ska då hjälpa mamma och komma upp igen. Är glad att hon blivit stor nu och tänker så.
Jag har varit ledigt igår och idag, ska tillbaka till jobbet imorgon, jobbar c-tur då. Det har varit hur underbart väder som helst, men hos mig har det bara regnat och regnat. Jag har många gånger velat ta upp telefonen och slår kompisarna en signal och hitta på något ute i det härliga vädret. Men varje gång slutar det med att jag lägger ner telefonen efter jag har stirrat på den. Jag känner mig lite hemskt, för jag har lovat de att höra av när jag är ledig osv, men jag har nu valt att inte göra det av olika anledningar.
Egentligen ville jag bara skriva kort om att jag vill lägga ner bloggandet ett tag, hur länge vet jag inte. Kanske bara dessa veckor, märker att bloggandet påminner mig om så mycket saker som jag blir ledsen av. Och att varje gång sitta och blogga, så skriver jag en massa känslor (som tråkig nog är bara ledsamma) det känns inte bra. Nu kommer det till vissa saker som jag helst vill hålla utanför bloggen, så jag försöker att lägga ner detta med blogga, ett tag, och bara fortsätter med min dagbok.
Ja som sagt, skulle egentligen bara skriva kort om detta, så har jag fyllt även denna inlägg med massa text. En annan grej jag hade i tankarna var att, jag har nu sett bilder och videoklipp från min mormors förberedelser inför begravningen, (hon begravdes i lördags och vilar i frid nu). Att titta på det var så vackert men samtidigt så hemskt, det var jobbig och se på det själv. Men jag råkade jobba under helgen i borås, därför var jag ensam när jag såg det. Jag är glad att resten av famlijen var tillsamamns när de såg detta, för jag ville att de skulle gråta ut tillsamamns, vilket de också gjorde. Jag ringde i alla fall hem och pratade med äldsta stora syster efter jag såg klippet, och det släppte lite grann.
En annan tråkig grej är att det har bara gått en vecka, och det verkligen inträffat så mycket. Sorg kommer hela tiden känns det som. Just denna gången har det inträffat hos personer som är nära mig, så det har blivit mycket och så här tufft har jag aldrig haft. Så här mycket tårar har jag aldrig fallit typ. Efter min mormor gått bort två dagar, så blev Mimmis käraste katt påkörd, och 3 dagar efter den olyckan så fick jag reda på att min lillasysters pojkväns mormor också gått bort. Kan det vara mer sammanträffande?! Och inte nog med det, äh, vill helst inte tänka på det. Går det inte, så går det inte.
Hur som helst, ledsen att mina "sista ord" för denna gången, är så tråkig och jobbigt, men bloggen kommer att vara öppen tills imorgonkväll. Ska fundera under dagen på jobbet, om jag ska låta den vara öppen under blogg paus eller låsa den. Tycker att det är tråkig när jag lämnar den tom och det ni ser är dessa tunga text inlägg.. aja vi säger så så länge. få se hur det bli imorgon kväll... god natt...♥
På torsdag är det exakt en vecka sen mormor gick bort, och detta har ätit upp mig långsamt inifrån, det är inte bara mig, hela min familj.
När farfar gick bort var jag inte ens född, så det var inget jag kunde göra för mina föräldrar. När morfar gick bort, grät jag också, men jag hade aldrig träffat honom på så sätt, han såg mig när jag var bebis men mer än så har det inte hunnit blivit något mer. Men jag grät ändå, jag minns att jag grät för att min morfar, ja, för att min morfar har gått bort och det är alltså mammas pappa som gått bort. Den sorgen gick över snabbt på något sätt, kanske inte för min mamma, men för mig gjorde det. För jag kände inte honom så väl då. Minns också att mamma väckte oss tidigt på morgonen det året och sa att " ong ngoai mat roi may con oi", och vi alla bara (eller mest jag, för jag minns inte exakt hur de andra reagerade) jag bara snyftade till, men sen somnade vi om på något sätt. Men sen när jag kom till skolan, då satt jag och målade, sen plötsligt kom tårarna, och då kom fröken och frågade varför jag grät. Jag kunde nästan inte prata, bara grät och grät och sa morfar lämnat oss.
Jag antar att den sorgen gick förbi utan vi ens tänker på det för att vi barnen faktiskt inte haft någon relation till morfar, det är bara mamma som kämpade mest då. Men nu, denna gången, är allt så annorlunda, vi barnen blivit stora och ja, man känner av mammas sorg dubbelt så mycket. Man försöker vara stark för att finnas där för henne. Som min lillasyster säger, om vi alla bryter ihop vem ska då hjälpa mamma och komma upp igen. Är glad att hon blivit stor nu och tänker så.
Jag har varit ledigt igår och idag, ska tillbaka till jobbet imorgon, jobbar c-tur då. Det har varit hur underbart väder som helst, men hos mig har det bara regnat och regnat. Jag har många gånger velat ta upp telefonen och slår kompisarna en signal och hitta på något ute i det härliga vädret. Men varje gång slutar det med att jag lägger ner telefonen efter jag har stirrat på den. Jag känner mig lite hemskt, för jag har lovat de att höra av när jag är ledig osv, men jag har nu valt att inte göra det av olika anledningar.
Egentligen ville jag bara skriva kort om att jag vill lägga ner bloggandet ett tag, hur länge vet jag inte. Kanske bara dessa veckor, märker att bloggandet påminner mig om så mycket saker som jag blir ledsen av. Och att varje gång sitta och blogga, så skriver jag en massa känslor (som tråkig nog är bara ledsamma) det känns inte bra. Nu kommer det till vissa saker som jag helst vill hålla utanför bloggen, så jag försöker att lägga ner detta med blogga, ett tag, och bara fortsätter med min dagbok.
Ja som sagt, skulle egentligen bara skriva kort om detta, så har jag fyllt även denna inlägg med massa text. En annan grej jag hade i tankarna var att, jag har nu sett bilder och videoklipp från min mormors förberedelser inför begravningen, (hon begravdes i lördags och vilar i frid nu). Att titta på det var så vackert men samtidigt så hemskt, det var jobbig och se på det själv. Men jag råkade jobba under helgen i borås, därför var jag ensam när jag såg det. Jag är glad att resten av famlijen var tillsamamns när de såg detta, för jag ville att de skulle gråta ut tillsamamns, vilket de också gjorde. Jag ringde i alla fall hem och pratade med äldsta stora syster efter jag såg klippet, och det släppte lite grann.
En annan tråkig grej är att det har bara gått en vecka, och det verkligen inträffat så mycket. Sorg kommer hela tiden känns det som. Just denna gången har det inträffat hos personer som är nära mig, så det har blivit mycket och så här tufft har jag aldrig haft. Så här mycket tårar har jag aldrig fallit typ. Efter min mormor gått bort två dagar, så blev Mimmis käraste katt påkörd, och 3 dagar efter den olyckan så fick jag reda på att min lillasysters pojkväns mormor också gått bort. Kan det vara mer sammanträffande?! Och inte nog med det, äh, vill helst inte tänka på det. Går det inte, så går det inte.
Hur som helst, ledsen att mina "sista ord" för denna gången, är så tråkig och jobbigt, men bloggen kommer att vara öppen tills imorgonkväll. Ska fundera under dagen på jobbet, om jag ska låta den vara öppen under blogg paus eller låsa den. Tycker att det är tråkig när jag lämnar den tom och det ni ser är dessa tunga text inlägg.. aja vi säger så så länge. få se hur det bli imorgon kväll... god natt...♥
19 juni 2010
Som alla vet så är det kungliga bröllopet idag, prinsessa Viktoria och prins Daniels bröllopsdag. Egentligen är jag inte alls insatt i detta, men alla på jobbet, dvs både kollegorna och patienterna är så insatta så att jag hade så svårt att låta bli och inte bry mig.
Var egentligen inte på humör att titta på bröllop just idag, men bröllop är alltid fint att titta på så varför jag inte var på humör vet ni nog så väl, (ni som följer bloggen så att säga). Men i alla har kommit hem från jobbet och tv:n är på, och det är svt jag har på, så lite knas men men. Det värsta är ändå över. Hela bröllopet är så vackert att se på, men en aning "lång tråkig" dock.
Fick typ tårar, men det var blandade tårar, tårar för att det var så vackert och gud så lyckliga de är, och dels för att jag saknade min mormor så, och även min mamma. Blir så ledsen när jag ser henne sakna sin mor så mycket. hmm...mmmm...
Idag fick jag för första gången tårar på jobbet, så här känslig har jag aldrig varit. Jag var själv en stund i rummet med patienten medan kollegan sprang ut och hämtade lite material, och just för att han mådde så dåligt och hade så ont, som fick mig att tänka på mormor som nyligen gick bort. Då tänkte jag också på J som ställde upp och åka in till Nha Trang (där jag bor i vietnam) och ta farväl med min mormor åt min familj. Han har nog inte så lätt där heller. Mamma kom upp i tankarna också, och ja, där stod jag och var helt förstörd typ.
Men allt gick över efter ett tag och patienten blev bättre, jag gick inte därifrån förrän jag var säker på att hans smärta var borta och att han sover gott. Då lugnade jag även ner mig själv.
Förlåt, känner att jag har varit så känslig dessa veckor, och så i förr igår då detta inträffade, och jag har inte riktigt kunnat få ut allt, så en hel del babbel blir det nu istället.
Aja, nu ska jag inte klottra mer, jag ska titta lite på tvb så jag släpper tankarna om detta ett tag, sen sova, sen upp tidigt imorgon och jobba igen.
Sist men inte minst, tack för era kommentarer, det värms verkligen att ni bryr er så mycket. tack tack,♥
Var egentligen inte på humör att titta på bröllop just idag, men bröllop är alltid fint att titta på så varför jag inte var på humör vet ni nog så väl, (ni som följer bloggen så att säga). Men i alla har kommit hem från jobbet och tv:n är på, och det är svt jag har på, så lite knas men men. Det värsta är ändå över. Hela bröllopet är så vackert att se på, men en aning "lång tråkig" dock.
Fick typ tårar, men det var blandade tårar, tårar för att det var så vackert och gud så lyckliga de är, och dels för att jag saknade min mormor så, och även min mamma. Blir så ledsen när jag ser henne sakna sin mor så mycket. hmm...mmmm...
Idag fick jag för första gången tårar på jobbet, så här känslig har jag aldrig varit. Jag var själv en stund i rummet med patienten medan kollegan sprang ut och hämtade lite material, och just för att han mådde så dåligt och hade så ont, som fick mig att tänka på mormor som nyligen gick bort. Då tänkte jag också på J som ställde upp och åka in till Nha Trang (där jag bor i vietnam) och ta farväl med min mormor åt min familj. Han har nog inte så lätt där heller. Mamma kom upp i tankarna också, och ja, där stod jag och var helt förstörd typ.
Men allt gick över efter ett tag och patienten blev bättre, jag gick inte därifrån förrän jag var säker på att hans smärta var borta och att han sover gott. Då lugnade jag även ner mig själv.
Förlåt, känner att jag har varit så känslig dessa veckor, och så i förr igår då detta inträffade, och jag har inte riktigt kunnat få ut allt, så en hel del babbel blir det nu istället.
Aja, nu ska jag inte klottra mer, jag ska titta lite på tvb så jag släpper tankarna om detta ett tag, sen sova, sen upp tidigt imorgon och jobba igen.
Sist men inte minst, tack för era kommentarer, det värms verkligen att ni bryr er så mycket. tack tack,♥
She's gone,,
Min kära mormor,,, hon orkade inte mer. Vi bad och hoppades på att mormor orkar kämpa lite till, åtminstone tills de första medlemmarna i familjen åker till Vietnam, bara 3 veckor till. Men, hon kunde inte kämpa mer, hon var för trött, hon gick ifrån oss. Jag saknar henne jätte mycket, Var så hemskt och komma hem från jobbet och fick höra att mormor hade gått bort. Den stunden visste inte jag hur jag skulle vara. Innerst inne bröt jag i tårar, medan mamma som sitter där helt förstörd, och syskonen försökte finnas där för henne, och de var starka och försökte inte gråta med mamma, för då kommer hon aldrig sluta gråta. Tydligen har de redan gjort det de timmarna jag inte var hemma, så de kunde hålla sig bättre. Jag hade jätte svårt och hålla tårarna i styr, klarade halvt och halvt, sen kom de utan att jag ens märkte. Och så klart fick jag mamma att gråta igen, kände mig jätte hemskt, men samtidigt, det är nog skönare för mamma och gråta ut tillsammans med någon annan. Vi satt där i hörnet, mor och dotter, jag kramade om henne, hon pratade, jag lyssnade, vi grät, vi saknade, vi tänkte på mormor.
Jag var trött efter en lång dag på jobbet, åkte hemifrån (borås) redan vid 7 tiden och kom hem (svenljunga) vid 21 tiden. Jag somnade in med tårar innan, och dels för att jag var så himla trött. Vaknade till för 1 h sen, ville ringa till J och prata med honom. Samt, berätta till honom så han vet, han har ju också träffat mormor, han är så omtyckt av henne. Well, det blev väl inte så mycket prat från min sida som jag trodde, jag hade inte alls många ord och säga, men det hjälpte en hel del och bara få höra hans röst, vilket jag kanske inte visade så mkt i telefon innan, men...
Men samtidigt, hur ska man vara, när man får en sån besked och inte kan vara där? Jag vill jätte gärna åka hem och se henne en sista gång. Det som såras mest är att man inte kan göra något, för man är så jävla långt ifrån henne. Mår inte bra nu, vet inte ens vad jag skriver,, det gör ont i hela kroppen, ännu mer ont när man ser ens mor är så ledsen och man liksom inte kan göra så mycket för att trösta henne, förutom att finnas där för henne.
vila i frid älskade mormor, jag älskar dig, vi älskar dig..
♥
1923 - 2010
SÅ TRÖTT!
MINA BEN DÖR!! OMG, DE HAR FÅTT STRYK SENS KLOCKAN, (TITTAR PÅ KLOCKAN), OH DAMN, (sorry för caps lock där också ^^), de har fått stryck exakt 12 timmar!
Jag gick hemifrån till jobbet runt denna tiden, fast på morgonen då. Vill inte lata mig och bussa fram och tillbaka till jobbet som förrut, så jag bestämde för att framöver är det promenad som gäller. Både dit och hem, även om jag måste gå hemifrån klockan 6 (senast kvart över 6) på morgonen, (om det är dag-tur). Och nu när det är sommar så är det fortfarande ljus om kvällarna, då kan jag promenera hem efter en kvälls-tur (runt 21.30 tiden), helt perfekt!
Hehe, jag är ju ingen träna-gymma människa, så dessa promenader får duga. Hihihi. MEN herregud, så mycket jag har gått idag, kom nyss hem och är helt slut. Slår vad om att jag kommer att plågas av träningsvärk imorgon, (UM, SÅ klen är jag!) Tycker synd om mina ben,, längtar tills jag kan njuta så här..
Men annars är det ju gött när solen är tillbaka . Nej, nu måste jag duscha!!!
Jag gick hemifrån till jobbet runt denna tiden, fast på morgonen då. Vill inte lata mig och bussa fram och tillbaka till jobbet som förrut, så jag bestämde för att framöver är det promenad som gäller. Både dit och hem, även om jag måste gå hemifrån klockan 6 (senast kvart över 6) på morgonen, (om det är dag-tur). Och nu när det är sommar så är det fortfarande ljus om kvällarna, då kan jag promenera hem efter en kvälls-tur (runt 21.30 tiden), helt perfekt!
Hehe, jag är ju ingen träna-gymma människa, så dessa promenader får duga. Hihihi. MEN herregud, så mycket jag har gått idag, kom nyss hem och är helt slut. Slår vad om att jag kommer att plågas av träningsvärk imorgon, (UM, SÅ klen är jag!) Tycker synd om mina ben,, längtar tills jag kan njuta så här..
Men annars är det ju gött när solen är tillbaka . Nej, nu måste jag duscha!!!
Sexig, vill någon ha?
Haha, snygg eller hur?? Eller ska jag säga sexig?? Hihihi, skit cool tycker jag.
bild: jag hittade den när jag klickade runt folk i facebook, hahah
Ska bege mig till jobbet här i Borås om typ 1 h, ska först slänga ihop något och äta. Hoppas ni får en trevlig måndag!
Söndags kväll
Har inte gjort så mycket idag förutom att spenderat 8-9 timmar på jobbet. Komma hem och åt mammas mat, softade en stund på soffan med syskonen. När VM snacket kom, stack jag och barnen iväg för lite massage, härligt och ha systerbarn som är grymma på att massera. Hihihi.
Det här är lite déjà vu från första året vi var tillsammans då J fortfarande gör sin lumpen. Söta minnen det. Hihihi ♥
Deras tyngd är perfekt för att stå på ryggen på en. Medan den ena går på min rygg, masserar den andra mina armar och ben, bättre än så kan man inte ha det!
Efter det tog man en varmdusch, och nu är det softar softaaar, sen sova sovaaa och saknar saknaaar!
Saknar honom riktigt mycket nu. Två dagar har inte hört hans röst, känns konstigt i kroppen på något sätt.
Det här är lite déjà vu från första året vi var tillsammans då J fortfarande gör sin lumpen. Söta minnen det. Hihihi ♥
Dags och vakna!!
Precis som rubriken lyder, dags och vakna ur drömmarna och bege mig till jobbet. Skulle blogga igår, men vilade så gott så jag somnade helt och hållet. Var gött och sova ut idag.
Ja, som ni ser, DENNA BILDEN är Originalet, det var dessa två sötnosar som vann varsin Kex stjärnvinst. bläää på errrrr hehehe (men puss på er också!!)
Jiiipiiiii, sol idag!
Hade det varit så här fint väder igår hade kanske denna stjärn-vinst varit MIN!! Eller så beror det bara på att jag är en otursbarn, vinner aldrig någonting på liseberg. Buhuh, men drömma sig bort kan man alltid göra, mohahhaha!!
Igår hade denna coolingen lika otur som jag, så även han fick drömma sig bort lite, hihi, fan vad skit dag vi hade igår Te, (och suss) Vi spelade arslet ur oss men vann ingenting!! Eller jo, Te vann, två små rullar choklad, (minns inte vad de heter hiih)
Det regnade som fan!
MEN, vi hade det skoj på Liseberg ändå. Är lite trött nu, ska fortsätta vilar mig en stund och mysa med barnen, sen uppdaterar mer. =D
T.e och Suss var gulliga och körde hem mig innan, kom hem för 1h sen typ. Tack för idag T-E, Suss, Giap, Huong och Chich, sist men inte minst Miss T som joinade oss innan hon for till jobbet. VI SES! (dödstrött nu)
Önskar er alla en trevlig lördag!!
Snart kommer godingarna och hämtar upp mig. Blir först lite shopping i Nordstan, sen någon gång runt 13-14 tiden bär det av till Liseberg. Damn vad det blåser, och jag har en känsla att det ska regna senare också, fan! Men skit samma, får väl springa runt i Liseberg och njuter av regnet, hahahha!!
Det ska bli kul oavsett väder tycker jag, för jag tror inte att jag hinner inte och roa mig de kommande helger. HUr som helst, blir nog inga fler uppdateringar från min sida idag. Vi ses ikväll när jag befinner mig i Svenljunga IGEN, ska jobba på golfen imorgon också. PUSS!
Baby, den dog aldrig!
MORNING SWEETS!!!!!
Jag gjorde älskling nervös hela morgonen tror jag. Antar att han läste min blogg när han vaknade idag, och det enda han läste och som fastnade i huvudet var just, "jag hopppas de inte dör". Så nu han har gått hela morgonen och är fast inställt på att blommorna har dött.
Nu är ju klockan typ 13 tiden i Vietnam, stackare som gått runt och oroat hela förmiddagen. Hihi
Jag skulle posta upp buketten igårnatt, men var så trött, det blev bara inte av, skulle till och med ringa honom efter nattinlägget. Men jag lyckades på något vis somnade utan att veta om det. Hihi
HÄR ÄR DE BABY!
Thanks honey, i miss you so much! ♥
Nattblogga
Är det några utav mina läsare som fortfarande är vaken?? Hihi, hej på er som kikar in hit i alla fall... =D
Höll ju på och tvätta innan, somnade efter jag hade hängt upp det sista tvätten, vaknade nyss och insåg att klockan blivit så mycket. Tur att tvättstugan i denna byggnaden inte har någon automatisk lås, så jag gick ner och hämtade kläderna utan någon problem. Men var jäkla lat efter när jag vaknade, tänkte till och med lämna de kvar där nere tills morgonen, men näh, tänk om det händer något där nere, hehe.
På tal om ingenting, jag saknar redan mina systersdöttrars skratt och frågor, hihi. Har träffat de varje dag i över en vecka, nu när man inte längre hör deras bus, skrik, gråt, skratt ja allt som har med de att göra, så tom det känns =( De är helt underbara!!!!
I'm home baby!
Har saknat mitt hem!
Och vet ni vad jag såg när jag steg ur hissen???
Kunde ganska direkt gissa ut vem det är ifrån, sååå gullig min älskling är!! I LOVE YOU!
Det första som kom upp i tankarna var att, jag hoppas de inte dör. Jag antar att den kom i onsdags, då det var vår 3 ½ år tillsammans.
Och det gjorde den också, och de klarade sig, jätte fin bukett jag fick av J. Tur att jag åkte hem idag, annars hade de nog inte klarat sig länge, pappret som höll blommorna fuktig var nästan helt torr.
Bloggar mer sen, måste ner och tvätta kläderna nu...
Maräng, chokladsås, jordgubbar & vattenmelon!
Familje M Y S !
Maräng, grädde, chokladsås och massor med jordgubbar.
Syskonen håller på och göra en marängtårta a la familjen Luong. Fick tyvärr inga bild på den färdiga tårtan, batteriet dog efter en massa flumbilder..
vad ska man ha för rubrik idag då?
Satt och klurade ett bra tag men kommer fortfarande inte på något.
Idag har jag varit och jobbat på Golfrestaurangen, trodde det skulle bli en lugn dag. I och med det tråkiga vädret, men överraskningar får man alltid när man minst anar.
Hur som helst, blir det bara jobb och jobb framöver, tur att chefen själv föreslog om att jag kunde byta ut lördagen till söndag. Så jag kan joina godingarna på Liseberg på lördag. Wii...!! Fick erbjudande att jobba hela helgen, men jag känner att gör jag inte något rolig denna helgen kommer jag inte kunna göra det de andra helgerna. För det blir jobb de flesta helger framöver tills den dagen jag åker till Vietnam.
Så, ska bli kul, hoppas vädret blir fint då.
Idag har jag varit och jobbat på Golfrestaurangen, trodde det skulle bli en lugn dag. I och med det tråkiga vädret, men överraskningar får man alltid när man minst anar.
Idag var en sådan dag, både jag och chefen fick som en chock när det bara strömmade in lunchgäster. Vilket är jätte bra, mer gäster mer pengar, oh la la. MEN fick springa som en galning, och ett tag fastnade jag vid kassan skit länge. Skönt tycker många, men jag gillar inte stå där hela tiden, eftersom allt annars måste tas hand om också, hinner inte med så mycket när man fastnar där. Men trots det så har jag haft en bra arbetsdag med Sanna.
Kom hem och mötte full hus hemma, me like!
bild: vi tjejer hemma, bilden tagen februari 2010
Däremot insåg jag att hela dagen har jag inte kunnat prata med älskling, eftersom nu när jag kommer hem är det redan natt hos honom. ♥ Tur att man hann höra hans röst en snabbis imorses innan jag gick till jobbet. Men 10 sekunders samtal var inte rolig.. jag hade lite bråttom till bussen så hann inte prata länge, sen när han ringde tillbaka så var jag redan på jobbet =(
bild: vi tjejer hemma, bilden tagen februari 2010
Däremot insåg jag att hela dagen har jag inte kunnat prata med älskling, eftersom nu när jag kommer hem är det redan natt hos honom. ♥ Tur att man hann höra hans röst en snabbis imorses innan jag gick till jobbet. Men 10 sekunders samtal var inte rolig.. jag hade lite bråttom till bussen så hann inte prata länge, sen när han ringde tillbaka så var jag redan på jobbet =(
Hur som helst, blir det bara jobb och jobb framöver, tur att chefen själv föreslog om att jag kunde byta ut lördagen till söndag. Så jag kan joina godingarna på Liseberg på lördag. Wii...!! Fick erbjudande att jobba hela helgen, men jag känner att gör jag inte något rolig denna helgen kommer jag inte kunna göra det de andra helgerna. För det blir jobb de flesta helger framöver tills den dagen jag åker till Vietnam.
Så, ska bli kul, hoppas vädret blir fint då.
i miss you
Säger god natt och dröm sött mina läsare här i sverige,
god morgon älskling, och mina godingar i vietnam, hoppas ni sovit gott! ♥
bild: tagen februari 2010
god morgon älskling, och mina godingar i vietnam, hoppas ni sovit gott! ♥
bild: tagen februari 2010
Ord Sårar...
Jag har blivit sårad av ord som folk sagt till mig, om mig, och även ord som de valt att inte säga till mig.
Då ställer man sig frågan, är det alltid jag som är den drabbade?
Naturligtvis inte. Jag är lika mänsklig, klart jag gör misstager jag också. Klart att jag någon gång också slägt ut ord som sårar folk omkring mig och framför allt nära och kära. Och det är jag verkligen ledsen för.
Att höra sanningen gör ont många gånger, snarare alla gånger, men när någon häller salt i ens sår, efter man hört sanningen. Det är riktigt plågsamt. Och det är just det många inte tänker på, att vanliga ord som inte är tykna eller elaka, men det är just de orden som gräver ner i såret, det är de som sårar en.
Tyvärr så har jag själv också varit den som hällt salt i någon annans sår, inte för att jag vill med mening, men ibland har man liksom fått nog och bara "vill ge igen" efter alla gånger den/de andra har sårat en, typ.
Jag tror säkert att de som sårat mig,det är inget de gör med mening men om det upprepas gång på gång, då känns det verkligen. Men som sagt, ord sårar och de sitter faktiskt kvar jävligt länge.
Med detta vill jag säga att jag är heller inte felfri person, därför efter regn så kommer solen, jag förlåter alltid. Så länge bägge parten är medvetna om att någon sårar och någon är sårad och pratar ut, då är det inget man inte kan "inte förlåta".
Idag är jag lite känslig för jag har sårat min älskling med elaka ord, och jag har sagt förlåt, och hoppas det är bra nu. Dumt av mig, men det finns ju alltid en anledning till varför jag inte kunde kontrollera mina ord som jag gjorde.
Trots jag sagt förlåt så är det fortfarande en klump i magen, men det handlar inte om älskling. Jag har bara en känsla att jag faktiskt omedvetet sårar någon/några andra just nu också. Det känns inte bra.
Har jag??? Om jag har,,
Då ställer man sig frågan, är det alltid jag som är den drabbade?
Naturligtvis inte. Jag är lika mänsklig, klart jag gör misstager jag också. Klart att jag någon gång också slägt ut ord som sårar folk omkring mig och framför allt nära och kära. Och det är jag verkligen ledsen för.
Att höra sanningen gör ont många gånger, snarare alla gånger, men när någon häller salt i ens sår, efter man hört sanningen. Det är riktigt plågsamt. Och det är just det många inte tänker på, att vanliga ord som inte är tykna eller elaka, men det är just de orden som gräver ner i såret, det är de som sårar en.
Tyvärr så har jag själv också varit den som hällt salt i någon annans sår, inte för att jag vill med mening, men ibland har man liksom fått nog och bara "vill ge igen" efter alla gånger den/de andra har sårat en, typ.
Jag tror säkert att de som sårat mig,det är inget de gör med mening men om det upprepas gång på gång, då känns det verkligen. Men som sagt, ord sårar och de sitter faktiskt kvar jävligt länge.
Med detta vill jag säga att jag är heller inte felfri person, därför efter regn så kommer solen, jag förlåter alltid. Så länge bägge parten är medvetna om att någon sårar och någon är sårad och pratar ut, då är det inget man inte kan "inte förlåta".
Idag är jag lite känslig för jag har sårat min älskling med elaka ord, och jag har sagt förlåt, och hoppas det är bra nu. Dumt av mig, men det finns ju alltid en anledning till varför jag inte kunde kontrollera mina ord som jag gjorde.
Trots jag sagt förlåt så är det fortfarande en klump i magen, men det handlar inte om älskling. Jag har bara en känsla att jag faktiskt omedvetet sårar någon/några andra just nu också. Det känns inte bra.
Har jag??? Om jag har,,
Lillebror & Bigsis ♥
Idag (9 juni 2010) är det inte bara min love dag, utan det är också min lillebrors 17-årsdagen! Så stor han har blivit, när vi går ut så tror folk att jag är hans lillasyster. ehehe!
Ha den äran idag brorsan, älskar dig!! Puss Puss
I söndags (6 juni 2010) fyllde min äldsta syster år också, hade så mycket i tankarna så jag skrev inget här i bloggen. Grattis i efterskott bigsis, älskar dig också!! Pussas!!
Lo.Ve
42 månader av kärlek ... ♥
J var gulligt och beställde dessa t-shirt till oss... i love you...!!
Sommar planer och lite annat ♥
Men va fan, har jag skrivit ut det så ska jag försöka inte älta någonting IDAG i alla fall, hehe nej men Jag ska FÖRSÖKA i fortsättningen också!!!
Hur som helst så kommer jag att vara mycket hemma hos famlijen i svenljunga just nu, (något jag redan är hehe). Men nu har sommartiden börjat vilket innebär att sommarjobb sätts igång. Har nog inte berättat det för er men i sommar blir det sommarjobba 6 veckor på sjukhuset i borås. De dagar som jag är ledig där har jag tänkt och jobba i svenljunga på det gamla jobbet, Golfrestaurangen. Tuuffa 6 veckor, men det behöver jag. Har latat mig för mkt, så måste ha något som verkligen sätter igång hela mig.
Men, de 6 veckor i sjukhuset börjar inte förrän på nästa vecka. Denna veckan är det jobb i svenljunga därför, stannar jag här istället för att bussa fram och tillbaka.
Efter dessa 6 veckor ska jag för första gången åka flygplan ENSAM! Ska flyga till vietnam och möta upp famlijen och kärlek, förhoppningsvis hinner jag träffa kompsiarna en snabbis innan de åker tillbaka till Sverige. Men det får vi planera lite längre fram.
Igår flög i alla fall älskling och de första utav kompisarna, Giau, Hung, Dung och Tommy.H. Det som var roligt var att alla de åkte olika flyg, alltså, jinn med sin lillebror en, Giau en och resternade en. Men ja hoppas ni har det mysigt där och ha så kul!!
Jag och älskling kom överens om att jag inte skulle åka med till Landvetter och s'ga farväl till honom, det räcker att vi två vet anledningen. Vi pratade i alla fall i telefon innan han steg på planet.
Men jag var faktiskt i Landvetter på dagen ändå, för att hämta min kära mor som åkte dit akut i två veckor pga mormor blev sämre. Mormor är kvar, men det är så sorgligt och se henne så. Men det är ju skönt för mamma att hon hann träffa mormor "en sista gång" om mormor nu en vacker dag går bort. Men hoppas att hon kämpar 1-2 månader till så vi barnbarnen också hinner träffa henne.
Lydia fick tårar när hon kramade mamma välkommen hem.. så sött..jag fick tårar själv när jag såg det..
(klickbara bilder)
Fick veta idag också att Kära Kimmie kommer hem från Ilatien resan, jag har varit efter och inte fattade att hon hade åkt i en vecka, trodde hon skulle åka typ igår eller idag eller nåt. Hahah men hoppas hon haft det super i Italien.
Förlåt att det blir ännu ett långt inlägg, men har inte bloggat i flera dagar, så massa ord bara dyker upp. Men jag får nog dela upp det. Blir så tröttsamt och skriva.
Bus flickorna och jag på vägen till landvetter och hämta upp vår kära mamma/mormor ♥
Hur som helst så kommer jag att vara mycket hemma hos famlijen i svenljunga just nu, (något jag redan är hehe). Men nu har sommartiden börjat vilket innebär att sommarjobb sätts igång. Har nog inte berättat det för er men i sommar blir det sommarjobba 6 veckor på sjukhuset i borås. De dagar som jag är ledig där har jag tänkt och jobba i svenljunga på det gamla jobbet, Golfrestaurangen. Tuuffa 6 veckor, men det behöver jag. Har latat mig för mkt, så måste ha något som verkligen sätter igång hela mig.
Men, de 6 veckor i sjukhuset börjar inte förrän på nästa vecka. Denna veckan är det jobb i svenljunga därför, stannar jag här istället för att bussa fram och tillbaka.
Efter dessa 6 veckor ska jag för första gången åka flygplan ENSAM! Ska flyga till vietnam och möta upp famlijen och kärlek, förhoppningsvis hinner jag träffa kompsiarna en snabbis innan de åker tillbaka till Sverige. Men det får vi planera lite längre fram.
Igår flög i alla fall älskling och de första utav kompisarna, Giau, Hung, Dung och Tommy.H. Det som var roligt var att alla de åkte olika flyg, alltså, jinn med sin lillebror en, Giau en och resternade en. Men ja hoppas ni har det mysigt där och ha så kul!!
Jag och älskling kom överens om att jag inte skulle åka med till Landvetter och s'ga farväl till honom, det räcker att vi två vet anledningen. Vi pratade i alla fall i telefon innan han steg på planet.
Men jag var faktiskt i Landvetter på dagen ändå, för att hämta min kära mor som åkte dit akut i två veckor pga mormor blev sämre. Mormor är kvar, men det är så sorgligt och se henne så. Men det är ju skönt för mamma att hon hann träffa mormor "en sista gång" om mormor nu en vacker dag går bort. Men hoppas att hon kämpar 1-2 månader till så vi barnbarnen också hinner träffa henne.
Lydia fick tårar när hon kramade mamma välkommen hem.. så sött..jag fick tårar själv när jag såg det..
(klickbara bilder)
Fick veta idag också att Kära Kimmie kommer hem från Ilatien resan, jag har varit efter och inte fattade att hon hade åkt i en vecka, trodde hon skulle åka typ igår eller idag eller nåt. Hahah men hoppas hon haft det super i Italien.
Förlåt att det blir ännu ett långt inlägg, men har inte bloggat i flera dagar, så massa ord bara dyker upp. Men jag får nog dela upp det. Blir så tröttsamt och skriva.
Bus flickorna och jag på vägen till landvetter och hämta upp vår kära mamma/mormor ♥
S A K N A R
V a r n i n g! Mycket text och jobbig och framför allt TRÅKIG inlägg, skippa gärna den.
Som ni märkt så har det varit rejält off från min sida med bloggen, det är inte bara bloggen, det är överallt. Men tur nog så är jag ändå mest uppdaterad i bloggen, skriver jag inget i bloggen ser ni inte mig, eller vet inget om mig längre.
Trots alla dessa glada träff, utgång, biobesök, famlijeumgänge osv osv, har jag varit rätt nere på senaste tiden ändå, egentligen sens 2010 kom in i bilden så har det varit så. Har inte velat ta upp det men känns som, som ni vet så älskar jag att blogga, och att jag senaste månaderna plötsligt trappa ner från att blogga dagligen till en massa dagars uppehåll, då är det rätt konstigt. Det mesta är väl för att skolan strular, och vuxen livet är mer krävande än man tror, ansvar hit och dit. Är fortfarande vilsen, kan inte bestämma, vet inte om jag borde göra vissa saker eller inte, eller bara sluta och göra annat, eller ta en paus och sen fortsätta , eller skita i allt och bara börja om från början. Vet typ vad jag vill, men vill inte ge upp, vill kämpa, har viljan, men många gånger har latheten svikit mig, och osäkerheten tagit över allting, och hoppet försvinner. Så allting har blivit så komplicerad för mig bara för att jag inte är enig med mig själv och bestämd.
USh, ursäkta mig men,, jag vet att ni tycker att jag är konstigt, men det får ni faktsitk tycka.
Har skrivit alldeles för många konstiga inlägg på senaste, denna lär inte förvåna er alls. Vet heller inte riktigt vad är det jag skriver egentligen. Vill bara skriva av, kladda lite och lufta hjärnan kanske? Tycker att det är tråkigt att detta har hållit på längre än vad jag hade förväntat mig. Ännu är det så flummigt från min sida, man vill ju lyckas liksom. men jag vet att man inte alltid kan lyckas heller, hinder och misstag förekommer alltid. Men det är så jäkla svårt att acceptera att man faktiskt misslyckas vissa gånger ni vet.
Speciellt jag som är sån jäkla knas tjej som har svårt att släppa saker o ting, går och ältar hur länge som helst på misstager jag gjort och felsteg jag tagit. Kämpar som fan med att inte älta på saker och ting, men att det har gått sån lång tid och det fortfarande är så här, det suger.
Hur svårt är det att bara acceptera, glömma och börja om??!!
Släppa tankar om vad folk tycker och tänker, det snackas ett tag sen är det bortglömt, det fattar jag, men är sååå svårt att släppa det!
ALL detta jobbiga problem med mig själv är den största anledningen till varför jag inte riktigt bloggat som vanligt, för att min vardag är fortfarande huller om buller. Sen kom detta med extern och bilderna, ältning sätts igång i fullfart IGEN..suger som fan!
Jag saknar den glada jag liksom. Jag saknar pluttenn,,,
!¤#%&%&¤#""!¤¤%&&/&%R==(//=!!!
Detta suger skit alltså!! fattar inte varför dagen (i torsdags) slutade som den gjorde, blev försenad och fick besvära älskling i onnödan, sen fortsatte det med att hans bil krånglar, sen ska jag krydda till det genom att klanta mig. Datorn är paj, bilderna i extern är BORTA!! ALLT är BORTA!! vetefan hur jag ska kunna få tillbaka dem...
jag vill ha tillbaka mina BILDER!! !!!!!
Ni anar inte hur hemskt det känns, så mycket skuldkänslor och hur arg jag är på mig själv. Det är förjävligt! Har lovat älsking att inte älta detta mer, men jag fejkar bara. Försöker se glad ut, men fi fan innerst inne ,så jävla jobbigt, jag ältar fortfarande, jag gör det, inget jag kan hjälpa...
buhuhuhuh vill bara böla nu!!!
helveta bajs kuuuuujjlkldfrdhdshfnrgiiiysa fs<gsnlgkjfndgöjfd gbf<hlgsd323236##%¤""&/&&/%#""#¤%¤¤#"!!!!!"#¤%&/(&%RFGBHVGURE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jag vill ha tillbaka mina BILDER!! !!!!!
Ni anar inte hur hemskt det känns, så mycket skuldkänslor och hur arg jag är på mig själv. Det är förjävligt! Har lovat älsking att inte älta detta mer, men jag fejkar bara. Försöker se glad ut, men fi fan innerst inne ,så jävla jobbigt, jag ältar fortfarande, jag gör det, inget jag kan hjälpa...
buhuhuhuh vill bara böla nu!!!
helveta bajs kuuuuujjlkldfrdhdshfnrgiiiysa fs<gsnlgkjfndgöjfd gbf<hlgsd323236##%¤""&/&&/%#""#¤%¤¤#"!!!!!"#¤%&/(&%RFGBHVGURE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
HELVETE!!!
allting var så bra idag.. ALLT!! Tills jag klantade mig,, alltid ska det vara jag som ska ställa till det. fan fan fan fan fan fan fan fan fanfnaf afjkabgdjgdskkfsdkj!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Datorn, bilder, extern, allt allt är borta!!!!!!!!!!!
Detaljer
närbild på linnen/tunikan som jag hade idag & hjärtformade halsband från Gina
T O R S D A G
varit sämst på att uppdatera bloggen, men men, det ska bli ändring snart. Hi hi HELT UNDERBART VÄDER!!!
En dagens outfit kan vi inte missa i alla fall.. hi hi hii
Linne + tunika (kit) - H&M
Leggings - Lindex
väska - ullared
Tygskor - H&M
Halsband och pärlörhänge - Gina Tricot
SEX and the CITY 2
med tjejerna ikväll var mysigt. Med tanke på att det också var vid denna månaden för två år sen, som vi tre såg Sex and the City på bio. Nu igen är det vi tre, Mimmi, mirry & My, på uppföljaren. Detta gillas!!!
SATC2 var okej, jävligt roligt var den, men tyvärr gav den inte mig så mycket sex and the city känsla. Men det är ju alltid så, tvåan är sällan WOW, eller så. Jag tycker att utav de flesta filmer jag sett har ingen uppföljare slagit ettan. Denna är heller inte undantag, men underhållande var den, så bra är den, absolut! (MEN)
Mesig som jag var fick jag så klart tårar, typ den scenen, när Carrie ringde upp Mr Big och berättade om kyssen. Och de scenerna där dessa fyra väninnor fanns där för varandra. Hmm, mycket blandade känslor och lite diverse minnen kröp fram.
Nu är jag för trött för att orka sitta uppe och surfa, så nu säger lilla jag god natt till alla er som läser min blogg. Natt Natt på er, och kramkram!!
SATC2 var okej, jävligt roligt var den, men tyvärr gav den inte mig så mycket sex and the city känsla. Men det är ju alltid så, tvåan är sällan WOW, eller så. Jag tycker att utav de flesta filmer jag sett har ingen uppföljare slagit ettan. Denna är heller inte undantag, men underhållande var den, så bra är den, absolut! (MEN)
Mesig som jag var fick jag så klart tårar, typ den scenen, när Carrie ringde upp Mr Big och berättade om kyssen. Och de scenerna där dessa fyra väninnor fanns där för varandra. Hmm, mycket blandade känslor och lite diverse minnen kröp fram.
Nu är jag för trött för att orka sitta uppe och surfa, så nu säger lilla jag god natt till alla er som läser min blogg. Natt Natt på er, och kramkram!!
T I S D A G
SItter nu på bussen och åker hem till borås. Har varit hemma och firat en massa födelsedagsbarn. Haft roligt och myccket kärlek, men även tårar. Men nu är allting bra igen, härligt!
Ska möta upp Mimmi och MIrry senare, kanske hinner med en kvällsfika innan vi drar vidare på bio. Sex and the city 2 ska det bli ikväll. ME LIKE, ME LIKE!!!
